Mikaela Riisager

Så det händer fortfarande massor  med Justin. Och mig. Och alla underbara människor som är involverad i honom. Vi börjar bli ett helt team. Jag tror stenhårt på det. Att han är omgiven av rätt människor som kan ta tillvara på allt fantastiskt som han är. Det gör mig otroligt glad att inse att han har en medryttare som älskar honom och hoppar honom lite som omväxling till mina dressyrpass, en skötare som verkar avguda honom, rätt tränare, rätt hovslagare, rätt... you name it.

Senast fick han ett återbesök av Marita Piela för en kontroll av hans muskelatur. Jag tror ju benhårt att en så stor häst som Justin behöver mycket hjälp för att hålla kroppen i gott skick. Bara vikten måste belasta mer än vad man tror. Det spännande är att jag ser en sådan skillnad från gång till gång men framför allt att jag fortfarande lär mig mer om min häst. Jag har kännt honom i elva år men jag lär mig fortfarande mer om honom. Hur coolt är inte det?

Jag tror att det kommer att bli bra. Det börjar väl snart bli dags att försöka stämma av med en ny programridning. Sist gick det ju rätt bra. 67% i LC:1an utan någon riktig bra känsla. Jag tror att om jag bara kan lära mig att känna mig bekväm och våga rida på lite med honom. Våga ta lite i honom, prata med honom så kan nog mycket lossa för oss även på den fronten.

 

♥
Mikaela & Justin