Mikaela Riisager

Skynda fort som fasen till stallet för att hinna rida honom innan gymnkanan drar igång. Vi hann faktiskt med nöd och näppe. Fantastiska lilla Justin gick på ganska fint trots blåst och närgångna hästar. Däremot så jobbar vi vidare för att inte slarva oss igenom böjt spår. "Inte okej" sade Justin och protesterade med att ställa sig på bakbenen med jämna mellanrum. "Jo, helt okej. Gå nu och tänk på var du har rumpan." sade jag till honom. "Dumma mamma..." fick jag till svar. Sista tio minutrarna började han lossa riktigt, kändes super för hjälperna och verkade rätt nöjd med att gå och tugga på bettet. Så satte vi av precis i lagom tid för att missa gymnkanan.

 

Jag måste ha tappat huvudet när jag tänkte att det där med att rida barbacka i paddocken där allt händer (i snålblåsten och under dålig belysning) på en översprallig ponny var en bra idé. Definitivt mycket framåtanda och motor i henne men hon verkar lugn och stabil tills det smäller. Precis så var det idag också. Vi skrittade på långa tyglar, hon med massa skritt och jag med massa glädje. Så lät något bakom oss. Tanten sade "GAAAH! Mammaaaaaa!". Jag sade väl inte så mycket alls för när hon sprattlade iväg så sprattlade jag på backen. Upp igen och skritta några varv till innan vi skrittade hem igen. Resten av passet relativt sprattelfritt i alla fall.

 ♥
Team Riisager